ormseleresan som blev Flakaresan
I vanlig ordning hade vi även i år planerat för en skotertur till Vormsele. denna skulle bege sig Lördag den 28 Februari. Men en vecka innan avfärd när de anmälda förarna precis börjat kolhydrat-tömningen kom beskedet: Problem med boendet. Midvinterkylan har drabbat Storavaheden hårt och omfattande renoveringar måste vidtagas innan ordningen är återställd.
Vad skulle vi göra? Åka ändå och gräva bivack innerst i Bjuravan? Nääh, när man har tyglat Ockelbo i ospårad terräng en heldag vill man ha ett shysst place att återhämta sig på. Vi behövde en ny plan och någon nytt härbärge, någonstans tillräckligt långt bort och minst 300m över havet, och vägen dit gärna på okända marker och i eländig terräng. Var kunde det finnas? Alla deltagare var djupt förbryllade.
Lösningen låg närmare tillhands än man kunde ana. Någongång har det nämnts, alla har tänkt på det, men inte trodde någon att vi verkligen skulle göra det; Köra till Dirty Fingers i Flakaträsk!
Sagt och gjort, ett samtal till Presidenten Dirty H och en ödmjuk anhållan om att få beträda dessa slaggprodukts-Lynx-inmutade marker med RIKTIGA Snöfordon. Självklart var vi välkomna ”-om vi nu kömme fram, eller skulle vi kör maskinerna på släp till Vänjaur och ta vägen därifrån”. Det hade vi naturligtvis inte en tanke på, även om man blev märkbart darrig när man tittat på kartan hur terrängen såg ut.
Karta, kompass och kaffe packades och klockan 07.00 Lördag morgon träffades hjältarna utanför Bodegan. Döm om vår förvåning då det dyker upp en Dirty Lynx med Daniel Cervin på i denna arla morgonstund med termometern på -24 grader. Jo, han ville följa med i bakspåret för att se hur man kör skoter utanför preparerade leder och plogade vägar…
Arla morgonstund och minus 24 grader. Dags för avfärd mot Flaka. Detagarna från vänster: Dirty D, Olle, Pastorn, Startsnöre och Fjöl åå.
